Hökarängen

Hökarängen är en stadsdel i Farsta stadsdelsområde i Söderort i Stockholms kommun. Det moderna Hökarängen växte fram som en planerad förort på 1940-talet och bebyggelsen domineras idag av bostadsområden byggde 1946–1954. Befolkningen som uppgick till 45 personer 1946 ökade till som mest 16 000 personer 1952. Stadsdelen var ett av de första exempel på de många nya förorter som byggdes längs med den nya tunnelbanan decennierna efter andra världskriget och den bilfria centrumanläggningen ritad av David Helldén kom att bli stilbildande för planeringen av nya förorter i Sverige. Stadsdelen gränsar till Gubbängen, Sköndal, Farsta och Fagersjö.

 

Tidig Historia

Hökarängen nämns i en urkund från 1715 som ett torp under Farsta gård i Brännkyrka socken. I slutet av 1700-talet var Hökarängen ett frälsetorp som tillhörde en köpman från Stockholmssläkten Pauli. Under hans tid rustade 
Hökarängens gård upp och dagens byggnader uppfördes kring sekelskiftet 1800. Under mitten av 1800-talet var Hökarängen under 50 år utarrenderat till två stockholmare.

Kring sekelskiftet 1900 började Stockholm på allvar att expandera och befolkningsökningen gjorde att områdena kring staden började att tas i anspråk. Med Djursholm och Saltsjöbadensom förebilder gjordes flera försök att etablera villastäder söder om Stockholm. Misslyckade försök gjordes i Rönninge och Tullinge. Ett tredje försök gjordes av två grosshandlare som 1901 bildade AB Södertörns villastad och köpte upp Farsta med bland annat Hökarängen. Några villor uppfördes nära Magelungen men i övrigt misslyckades projektet.

I början av 1900-talet började också Stockholms stad att köpa upp mark i söderort för framtida utbyggnader. Enskede gård inköptes 1904, Årsta 1905, Gubbängen 1908 och 1912 resterna av Södertörns villastads ägor. I början av 1920-talet startade elektrifieringen av området och 1931 delades Brännkyrka församling och Hökarängen kom att tillhöraEnskede församling. Genom en ändring av stadsdelsgränserna kom Hökarängens gård att 1934 hamna inom stadsdelen Farsta.

Här är lite blandade bilder från förr.

 

 

 

Dagens Hökarängen

 

Planeringen av det moderna Hökarängen startade 1940 då en stadsplanetävling utlystes, den så kallade Gubbängenstävlingen. Tävlingen omfattade två områden, Gubbängen och Hökarängen. Borgarrådet Yngve Larsson initierade en stadsplaneutredning för den fortsatte planeringen som kom att ledas av Erland Hofsten. Utredning angående stadsplanen för Gubbängen publicerades i slutet av 1943och kom att spela stor roll för stadsplaneringen i Sverige under efterkrigstiden. Översiktsplanen för Hökarängen antogs 1944 och byggandet startade vintern 1946 och området var under resten av 1940-talet en stor byggnadsarbetsplats. David Helldén fick 1947 i uppdrag av Sven Markelius att rita centrumanläggningen, som han utformade i samråd med Markelius.

Hökarängen och Gubbängen förverkliga delar av de idéer om nya förortssamhällena som redovisas i utredningen Det framtida Stockholm, bland annat fick idéerna om grannskapsplanering här sitt genombrott. En bärande tanke i grannskapsplaneringen är urskiljbara enheter som de boende kan känna sig hemma i. I Hökarängen förstärks detta genom att de olika områdena skiljs åt av sparad natur och parkstråk som skjuter in mellan områdena. Parkerna har anlagts i vad som kallats den nordiska romantiska funktionalistiska andan, även kallad Stockholmsstilen. En stil präglad av Blom och Glemme.